Astrologens Karma
 

Denna gång valde jag ett liv fyllt av kärlek, barn, rädsla och ilska. En mamma med stark social medvetenhet och en egensinnig pappa med stark integritet. Självständiga och generösa systrar.

Med Månen i Skorpionen har jag levt med s.k. moodswings hela livet. Berg-och-dalbanan har varit både hisnande och destruktiv. Sexualiteten som drivkraft med manipulation av kvinnor gav mig bara dåligt samvete. Jakten på bekräftelse var mig likgiltig. Pengar likaså. Betyg i skolan var aldrig viktigt. Min självkänsla och mitt självförtroende var intakt tills rädslan kom smygande. Människor ljög, lurades, var självupptagna och giriga. Tänkte bara på sig själva. Illusionen brast.

Testade droger med fruktansvärt resultat. Cannabis gav mig bara ångest. Lösningsmedel under en kort men intensiv period var dock en skruvad upplevelse. Som Roger Waters i Pink Floyd beskrev det;” my hands felt like two balloons”. Upplevde mig själv som en vattendroppe som föll i slowmotion ner i ett spår på en grammofonskiva. Fick några år senare oväntat en flashback när jag på skoj testade lustgas efter en förlossning. Herregud, vad ger de födande kvinnor? Ren UKU. (Ut-ur-kroppen-upplevelse).

Tonåren med alla hormoner och intryck var nog mest spännande. Kom i kontakt med andlighet, det ockulta, astrologin och existentiella frågor. Vad var meningen med allt egentligen? Undersökte de flesta religioner men fann inga svar, bara fler frågor. Varför ansåg alla att just deras religion var den rätta? Som Dire Straits sjöng; “Two men say they´re Jesus, one of them must be wrong ” (Industrial disease).

Någonting hände när jag var på en kurs i yoga. Hade börjat träna fotboll och judo och försökte fostra min kropp, när jag fick se en annons om yogakurser i Göteborg. Detta var sommaren 1972 och blev tydligen en viktig vändpunkt, 16 år gammal. Solen progressivt över min Jupiter! Snacka om större världsbild och en glimt av Framtiden.

Kom även i kontakt med spännande litteratur under tonåren. Jeddu Krishnamurti, som bl. a skrev boken ”Att vara fri”, var en av mina första gurus och senare läste jag en otrolig bok av Paramahansa Yogananda som hette ”Autobiography of a Yogi” och som öppnade helt nya dimensioner i min värld.

På 70-talet fortsatte mina studier i astrologi, men det var dåligt med bra litteratur i ämnet. Enda boken var ”Stora astrologiboken” av makarna Julia och Derek Parker, men den var både omfattande och spännande och tog upp de flesta viktiga aspekterna i detta gigantiska ämne. Gick senare på kurs hos Roger Algehov och lärde mig mer, men de bästa böckerna var på engelska. Slukade Stephen Arroyo, Liz Greene, Donna Cunningham och Robert Hand, som jag senare fick träffa under en astrokonferens i Göteborg som bl. a Roland Skogkvist (RIP) och Göteborgsastrologerna arrangerat.

Efter min olycksaliga bilolycka i augusti 1979 tog livet definitivt en vändning. Ett par månader efter olyckan slog en akut panikångest till och förlamade hela tillvaron. Dum och egensinnig som jag var sökte jag aldrig hjälp utan trodde det skulle gå över, men problemen var dygnet runt och både äktenskap och arbetet blev lidande. Trots bröllop 1980 och två små barn hemma gick relationen inte att rädda. Hade knappt energi att klara psyket genom dagen. Rädsla och ilska ledde till uppbrott och ingen skuld läggs idag på min första fru.

Separerade 1982, och fram till 1984 levde jag på fem olika ställen i Göteborg som ungkarl, i flera tillfälliga relationer, krampaktigt sökande efter en fast punkt. Lärde mig mer om astrologi, försökte leva som vegetarian och blev manisk absolutist ett par år innan jag bestämde mig för en flytt från storstaden. Symboliskt nog var det min pappa som kom med förslaget, eftersom hans födelsegård Rosenfors i Anebo stod tom efter min farmors och farfars bortgång 1975 och 1978 och pappa hade tagit över gården. Pappa var ju fortfarande till sjöss och mönstrade inte av definitivt förrän 1988.

De första åren i Anebo var som att leva i en annan värld. Pendlade för barnens skull till Göteborg och min psykiska hälsa förbättrades. Fick efter några tillfälliga arbeten som fritidsledare fast arbete på OK-macken vid rondellen och påbörjade ännu ett kapitel. Astrologen eller den pratglade göteborgaren blev ett faktum och en del lokaltidningar fick nys om mig, vilket blev början till ett par intensiva år som bensinmacksanställd astrolog. Givetvis föll jag för en dubbeltvilling, Josefine, och så föddes två killar till -87 och -88.

Då jag nu var både separerad från mina större barn i Göteborg, nybliven småbarnsförälder, jobbade på macken och tolkade horoskop för brinnande livet, så hann både ångesten och verkligheten ikapp mig. Till slut fick jag kallsvettig i bilen fråga mig om jag var på väg till eller ifrån jobbet? Uppvaknandet ledde till ännu en separation. Inte heller Josefine kan jag klandra för min/vår oförmåga att hålla alla dessa bollar i luften. Därmed var tyvärr ännu ett kapitel hastigt avslutat. Min radix Måne kvadrat (90 grader) Pluto förebådade detta både 1982 och 1990.

1990 var jag helt slut både fysiskt och själsligt och återhämtade mig genom att arbeta och förkovra mig i astrologi. Underligt nog träffade jag ännu en kvinna som betytt mycket för min själsliga tillväxt, Ewa, lejoninna med Månen i Fiskarna, vars mor var ”synska Britta” i Nybro, dvs medial, och vi hade många intressanta samtal. Vår intensiva men kortvariga passion ebbade dock ut och på hennes initiativ gick vi vidare åt var sitt håll.

Våren 1991 började ännu ett av de större kapitlen i mitt liv. Mellan slutet av 1984 och fram till 1995 passerade transiterande Pluto genom Skorpionen och 1991 kom den första gången i kontakt med min Sol. Träffade min tredje fru, Cecilia, Tvilling med Månen i Jungfrun, som resulterade i mitt femte barn, Amanda, som föddes 1993, Stenbock med Månen i Tvillingarna, och denna process intensifierade både min Karma, min roll som astrolog och mitt fördjupande av min egentliga uppgift i denna inkarnationen.

Äktenskapet med emellanåt totalt nio barn i alla åldrar, både Cecilias och mina, blev lidande. Mitt psyke var åter igen i gungning och turbulensen ledde till både ångestattacker och försämrad fysisk hälsa, eftersom Pluto denna gång passerade över både min Måne och Saturnus i Skorpionen. Min Saturnus ligger idag på samma plats som dotterns Pluto, vilket kan tolkas som en stark Karmisk koppling. Vår gemensamma ”stickpunkt” (internt skämt).

Under större delen av 90-talet försämrades även min fysiska hälsa, troligen på grund av stress och överbelastning, med ständiga känslomässiga moodswings och ideliga konflikter i familjesituationen. Jag var ju både till och från fembarnsfar och styvfar till fyra andra och försökte försörja oss som astrolog, gå ut med hunden och samtidigt stötta min pressade Cecilia som försökte upprätthålla en balans inom familjen. Två umgängesbarn i Göteborg med ständiga resor när jag var ”ledig” från jobbet och två i Målerås som var hemma när det fanns möjlighet. Min kropp sa ifrån på ett egendomligt sätt. Ångestattackerna avlöstes och stegrade på grund av en urinvägsförträngning och jag blev tvungen att operera akut, första gången 1992. Denna procedur upprepades flera gånger fram till 1998 som blev sista tillfället. Att ha svårt att kissa och ständigt vara kissnödig under flera år var ett rent helvete utan överdrift. Tragikomiskt eller klockrent, eftersom jag har Månen och Saturnus i Skorpionen som ju kopplas ihop med just underlivet, blåsan och anus.

Med detta i åtanke var det märkligt att min roll som astrolog växte. Blev jagad av både lokalpressen, närradion i Kalmar och hann med ett kul besök i Växjö på TV4 i maj 1994, där två unga killar jobbade som senare blev framträdande i andra kanaler, nämligen de sympatiska Rikard Sjöberg och Peter Jihde. De slogs i reklampauserna om att hålla lilla nyfödda Amanda, då bara fem månader gammal, i famnen. Ett roligt minne och jag är fortfarande god vän med Rikard. Ett redigerat klipp från denna session finns på min hemsida och på Youtube.

Vid mitten av 90-talet försökte vi rädda situationen genom att flytta till Simrishamn i Skåne, och det var faktiskt efter ett möte hösten -95 med mediet Terry Evans på besök i Kalmar som påstod att vi skulle flytta söderut. Det fantastiska Österlen gav oss en extra smekmånadstid och Amanda fick växa upp i detta fantastiska landskap med hav, stränder och nya vänner för livet.

Tyvärr är det lite svårt att leva på enbart kärlek, och både arbete, vår ekonomi och vår relation kom till slut i gungning. Sjukdom, stress, minimal ekonomi och ont om arbete blev till slut för mycket för mig, men jag stannade fram till sommaren 2002 innan jag slutligen lämnade Skåne för Anebo igen. Hustrun Cecilia och Amanda bodde dock kvar fram till 2006 innan de flyttade tillbaka till Kalmar och Cecilia och jag är idag fortfarande mycket goda vänner. Vi fick gå igenom många viktiga händelser tillsammans och kan varandra utantill idag och jag kan lätt räkna denna karmiska kärleksrelation som min absolut viktigaste.

Kontakten med mediala personer ökade på 90-talet och 1997 träffade jag William Schaffer på besök i Sverige. Mötet med William var omtumlande på flera plan. Månen transit över min Uranus vid det exakta klockslaget vi träffades. Han skalade av min personlighet och konfronterade mig med både mina demoner och mina tidigare liv och det var första gången jag fick en riktig bekräftelse på alla mina underliga rädslor. En kul poäng var dock när jag fick reda på att han varit astrolog innan han började med transchanneling. När jag frågade om han hade några bra tips på böcker så gapskrattade han mig rätt i ansiktet och sa att jag försökte lura mig själv. Jag behövde inte läsa några jävla böcker mer. Jag kanaliserade själv hela tiden och behövde ingen mer onödig kunskap.

Ja, mötet med William löste upp många knutar och blev kanske även räddningen för mig genom kommande kriser. Astrologen låg lite lågt ett tag då det var svårt med ny kundkrets, och jag jobbade två säsonger på Tobisviks camping (fotot nedan) fram till den ödesmättade dagen 9/11 2001. Transiterande Pluto nu kvadrat min Merkurius. Hösten 2001 råkade jag vrida sönder mitt ena knä (Saturnus) vilket slutade i en operation i januari 2002. Uranus under hösten opposition min Sol. Under väntan på operationen käkade jag starka tabletter, för mig ovetandes narkotikaklassade, och när jag slutade tvärt efter sviterna från operationen så hamnade jag i ett akut abstinenstillstånd med helvetiska hallucinationer och kallsvettiga mardrömmar. Uranus kvadrat min Måne under vintern-våren och beslutar att flytta hem till Anebo igen.
 

Hemma igen fick jag slicka mina sår och gå igenom allt känslomässigt bagage jag samlat på mig – allt sedan flytten från Göteborg 1984. Hösten 2002 blev en katarsis både praktiskt, fysiskt och ekonomiskt och hade dessutom kraft att installera mig på nytt i min lilla stuga där bara sovrummet var vinterbonat. Pappa bestämde att vi skulle dra in vatten och toalett och detta blev klart strax innan julen 2002. Ny frihet men med tungt samvete.

Resultatet sedan bilolyckan 1979 var nu tre skilsmässor, fem barn, otaliga flyttningar och en skör hälsa. Fortsatte pendla till Simrishamn fram till 2006 för Amandas skull, men kroppslig vånda och obefintlig ekonomi gjorde att jag levde som en zombie med ångesten ständigt latent. Avverkade några vilsna psykologer, men bästa hjälpen fick jag av mina få bästa vänner, Sannmarie i Kalmar, Maggan i Simrishamn, Kent i Göteborg (RIP) och framför allt min bästa vän sedan 1990, Kerstin Lilja.

Min egna rehabilitering gick långsamt framåt men i rätt riktning, trots att jag 2006 bokstavligen gick in i den ökända ”väggen”. Än idag förvånad över att jag aldrig fick varken hjärtinfarkt eller hjärnblödning. 2006, efter en hjälp med flytt, kollapsade mitt psyke (igen) och jag var denna gång tvungen att söka någon sorts hjälp. Då jag vägrade all form av psykofarmaka tog jag bara emot Sobril och den mildare Atarax, men under fyra år fram till 2010 så tog jag knappt Sobril mer än någon enstaka gång. Endast vid akut panikångest. Vaknar man mitt i natten och tror man fått en infarkt kan Sobril vara enda utvägen... Har idag 2017 levt helt utan tabletter i över sju år och känner mig både lugnare och mer tillfreds med livet än sedan 70-talet. Jag rekommenderar dock inte detta självplågeri där jag balanserat ”on the edge” under många år. Det var helt enkelt mitt eget tjurskalliga sätt att tvinga mig själv att med disciplin hantera alla svåra situationer. (Månen i Skorpionen).

Vart tog då astrologen vägen, undrar ni säkert? Ja, det märkliga var att när jag väl jobbade med klienter eller kunder så ”försvann” ångesten och mitt fokus kopplade in på enbart tolkningen. Jag mådde oförskämt bra helt enkelt och kunde än en gång konstatera att astrologin var en väg ut ur helvetet. Tror att mitt samarbete med klienter helt enkelt tankade min aura och fyllde på min livskraft – min Chi.

Ja, om allt detta är ”scripted”, kan man ju undra om jag var gravt förvirrad när jag bestämde mig uppe i Arkivet? Nästan livslång ångest, trettiotal olika boenden, tre äktenskap, flertalet förälskelser utöver dessa, ännu fler sexuella relationer utan vare sig mening eller konsekvens, operationer, tabletter, droger, bilkrascher, arbetsförmedling, försäkringskassa, läkare, psykologer, psykiatriker, advokater, poliser och kyrkans män och kvinnor. Någon som vill byta Karma med mig?