2018 > 04
Jag anser inte att man skall använda sociala medier som ex. facebook till att exponera sina problem och bekymmer. Känns bara obehagligt och obekvämt att söka andras bekräftelse eller empati.
Denna gång har jag dock inget val. För att ingen skall bli besviken på mig eller missförstå mitt beslut så skall jag försöka beskriva min motvering.
En olycka kommer sällan ensam?
Under det tidsödande arbetet med Boken så lade jag antagligen grunden till mitt första ljumskbråck. För mycket sittande vid datorn och inte lika mycket motion gav mig en ovan "gubbmage" som troligen påskyndade problemet. När själva skrivandet var avslutat sommaren 2016 så föll min pappa olyckligt och blev efter detta sängliggande till och från. Jag fick ändra mina prioriteringar, hjälpa till med andra sysslor och samtidigt bekanta mig med nya människor i form av personal från Hemtjänst och Hemsjukvården.
Processen att redigera och till slut publicera boken i juni 2017 var oerhört mödosam och i samma veva fick min ena syster en komplicerad cancerdiagnos som hon ännu inte är helt återställd ifrån. Upptäckte själv mitt ljumskbråck under sommaren och väntade nervöst på operationen i november. Under sommaren dog även min ädsta katthona Zötnos, 15 år, av ålderssvaghet. Under vintern blev pappa periodvis sämre och en massiv hjärnblödning blev början till slutet 8 mars. Var dessutom tvungen att avliva en av mina "bebisar" i februari, katthonan Paikea, 13 år, som varit svårt sjuk länge.
Snökaoset i februari-mars var troligen anledningen till mitt nyligen upptäckta andra ljumskbråck. Fick besked härom dagen och inväntar nu ännu en trolig operation.
Då jag ägnat de senaste veckorna åt konsekvenserna efter pappas bortgång har sorgearbetet fått vänta.
Jag inser dock idag till slut att mina krafter och orken börjat tryta. De tre senaste årens anspänning har inte bara inneburit att jag försummat mina barn och barnbarn, utan även att jag tömt mig själv på all reservkraft. Tröttheten är optimal och förlamande och dessutom både fysiskt och mentalt utmattande. Min kropp är idag antagligen försatt i "red alert", dvs, den är konstant stressad och jag har svårt med både aptit, sömnen och mina dagliga rutiner.
Jag har visserligen haft betydligt färre klienter senaste åren men ändå lyckats hjälpa några även i år.
Jag ämnar inte att sluta att arbeta som astrolog men ber om Ert överseende med min pressade situation och planerar nu att åtminstone ta mig tid till att läka och genom vila återfå mina krafter. Detta måste få ta den tid som behövs och jag kommer bestämt att avböja alla konsultationer tills jag återhämtat mig helt.
Om detta kommer att ta veckor eller månader får tiden utvisa. Jag skall försöka att hålla er uppdaterade här lite oftare och berätta om min läkeprocess.
Såg tidigare fram emot både Fotbolls-VM och vårt Riksdagsval i september men idag ser jag mest fram emot en lång natts sömn...
Trevlig Sommar och på återseende och återhörande,
Eder "sjukskrivne" astrolog
Jacob, Anebo
14 april 2018
Månen i Väduren
Massor av människor som reagerat som jag men denna en av mina personliga favoriter; Skorpionen Jimmy Kimmel <3
Jag hade fel... inte bara svenskar som kallas "die dumme schwede"...
Men vad i hela fridens namn är det för fel på USA och deras syn på kvinnor?
Majoriteten av den amerikanska befolkningen som har rösträtt röstar på en psykopatisk narcissist som föraktar kvinnor, gifter sig med en tjeckisk-amerikansk kvinna, en amerikansk tevepersonlighet (Marla Maples skorpion) och en slovensk-amerikansk kvinna och får 5 barn och sedan hatar utlänningar och vill bygga murar runt hela USA. Han ljuger ohämmat, låtsas vara en normal amerikan som jobbar på McDonalds och står åtalad för jag vet inte hur många brott. Lite som om Al Capone eller Charles Manson skulle väljas till president.
Hillary Clinton misslyckades 2016 och nu även Kamala Harris, som kanske föll för självbedrägeriet att tro att det räckte med aborträtten och kvinnors röster för att vinna.
När det i slutänden handlade om något så enkelt som "dina pengar i plånboken", dvs ekonomin i USA. Hela den stora klassen av vanliga arbetare som kämpar med sitt hushåll och sina familjer och som fått lida för en pandemi och sedan inte hunnit hämta sig.
Tror inte bara det var jag som föll för detta självbedrägeri. Trump påtalade ofta att Harris hade en låg IQ när han omedvetet nog menade att hans egna väljare var så dumma att de la sin röst på honom. Den stora fixaren som skulle lösa alla problem och skapa Fred på Jorden... hahahaa.....
Tur att jag hann invända på slutet om min oro över Månen i Stenbocken som hellre ser tillbaka än framåt. Nåja, än är inte sista ordet sagt och det skall bli spännande att se vad det blir för konsekvenser av alla åtalen mot Trump.
Annars är hela denna process med valet ett enda stort skämt där halva befolkningen blivit grundlurad och bara visar sin egen brist på tillräcklig IQ. Shame on you, americans!
Vadå lugnt? Självklart blev del lugnt och inga oroligheter. Huliganerna fick ju se sin egen kandidat vinna. Då kommer inga vrål om valfusk hehe...
Vi hörs i januari.
2018 > 04
Jag anser inte att man skall använda sociala medier som ex. facebook till att exponera sina problem och bekymmer. Känns bara obehagligt och obekvämt att söka andras bekräftelse eller empati.
Denna gång har jag dock inget val. För att ingen skall bli besviken på mig eller missförstå mitt beslut så skall jag försöka beskriva min motvering.
En olycka kommer sällan ensam?
Under det tidsödande arbetet med Boken så lade jag antagligen grunden till mitt första ljumskbråck. För mycket sittande vid datorn och inte lika mycket motion gav mig en ovan "gubbmage" som troligen påskyndade problemet. När själva skrivandet var avslutat sommaren 2016 så föll min pappa olyckligt och blev efter detta sängliggande till och från. Jag fick ändra mina prioriteringar, hjälpa till med andra sysslor och samtidigt bekanta mig med nya människor i form av personal från Hemtjänst och Hemsjukvården.
Processen att redigera och till slut publicera boken i juni 2017 var oerhört mödosam och i samma veva fick min ena syster en komplicerad cancerdiagnos som hon ännu inte är helt återställd ifrån. Upptäckte själv mitt ljumskbråck under sommaren och väntade nervöst på operationen i november. Under sommaren dog även min ädsta katthona Zötnos, 15 år, av ålderssvaghet. Under vintern blev pappa periodvis sämre och en massiv hjärnblödning blev början till slutet 8 mars. Var dessutom tvungen att avliva en av mina "bebisar" i februari, katthonan Paikea, 13 år, som varit svårt sjuk länge.
Snökaoset i februari-mars var troligen anledningen till mitt nyligen upptäckta andra ljumskbråck. Fick besked härom dagen och inväntar nu ännu en trolig operation.
Då jag ägnat de senaste veckorna åt konsekvenserna efter pappas bortgång har sorgearbetet fått vänta.
Jag inser dock idag till slut att mina krafter och orken börjat tryta. De tre senaste årens anspänning har inte bara inneburit att jag försummat mina barn och barnbarn, utan även att jag tömt mig själv på all reservkraft. Tröttheten är optimal och förlamande och dessutom både fysiskt och mentalt utmattande. Min kropp är idag antagligen försatt i "red alert", dvs, den är konstant stressad och jag har svårt med både aptit, sömnen och mina dagliga rutiner.
Jag har visserligen haft betydligt färre klienter senaste åren men ändå lyckats hjälpa några även i år.
Jag ämnar inte att sluta att arbeta som astrolog men ber om Ert överseende med min pressade situation och planerar nu att åtminstone ta mig tid till att läka och genom vila återfå mina krafter. Detta måste få ta den tid som behövs och jag kommer bestämt att avböja alla konsultationer tills jag återhämtat mig helt.
Om detta kommer att ta veckor eller månader får tiden utvisa. Jag skall försöka att hålla er uppdaterade här lite oftare och berätta om min läkeprocess.
Såg tidigare fram emot både Fotbolls-VM och vårt Riksdagsval i september men idag ser jag mest fram emot en lång natts sömn...
Trevlig Sommar och på återseende och återhörande,
Eder "sjukskrivne" astrolog
Jacob, Anebo
14 april 2018
Månen i Väduren