Rest In Peace (RIP)

 Tidens tand känns lite mer när döden kommer på besök. Jag hann knappt processa en av mina katters bortgång i februari innan min gamle far hastigt lämnade oss bara något dygn efter Oscarsgalan. Trots att jag skrivit mycket om fenomenet är det en fascinerande kluven känsla att vara i processen. Upptäckten efter en massiv hjärnblödning, ambulans, sittande med syster vid dödsbädd och besked mitt i natten... Tomhet.

 Min gamle far fick dock ett långt och innehållsrikt liv. Redan som 16-åring mönstrade han på en liten skuta i Kalmarsund och kom egentligen aldrig hem på riktigt förrän 50 år senare, 1988. Vi brukade bara räkna de länder han INTE besökt. Nord- och Sydamerika, Kina, hela Asien, arabiska halvön, Afrika, Australien, Island och de flesta hamnar i Europa. Var i norra Tyskland under brinnande krig och blev inspekterad av nazister på båten. Fartyg i konvojen försvann av torpeder i natten och döden blåste i nattbrisen. Blev påkörd av taxi i London och föll 9 meter ner på en stenkaj i Göteborg och hamnade på löpsedeln.

 Föddes som näst äldst av 7 bröder och kunde pensionera sig i Anebo och börja odla champinjoner i närmare 20 år. Mötte sin Cecilia, och gjorde kortare resor tillsammans, bl a Hurtigrutten. Fick drygt 30 år som svamppensionär och njöt av sina odlingar i hemmets lugna vrå. 

 Han blev dock 92 år, 7 månader och 11 dagar och avled den 8 mars 2018 och är saknad av sin Cecilia, sina barn, barnbarn och sina bröder.

R.I.P. pappa, nu får du vila ut på en lång semester <3